Analys av en inspirerande helg

Och så var helgen förbi. Luften och nervositeten gick ur mig och kvar är bara en lugn känsla av tomhet.

Jag har i helgen som varit ställt upp på min allra första sprint världscuptävling och därmed gjort min debut i seniorlandslaget. Platsen var Poznan i Polen och jag var uttagen att tävla i k1 1000meter och k1 5000meter.

I fredags körde jag försöksheat på k1 1000 och jag har nog aldrig varit så nervös. Blandningen av att inte veta hur bra de andra är, hur bra jag är och att starta i startgrindarna gjorde att jag under mitt första lopp inte kunde slappna av och ”bara paddla”. I stället var jag nervös under hela loppet, en obehaglig och för mig ofamiliär känsla. Hur som helst så släppte det till semi-finalen och i lördags i b-finalen var det hela mycket bättre. Det var spännande att se att jag gick ut mer offensivt än vad jag har gjort tidigare. I b-finalen var jag bra med de första 500 och tappade på sista halvan. Slutade på en 4e plats.

Igår körde jag k1 5000 och det var verkligen hur kul som helst. Innan loppet var jag nästan löjligt nervös men när jag väl låg där på startlinjen kändes allt så himla självklart. När starten gått var det ett samlat fält på ca 10 tjejer och jag låg någonstans i mitten på en guldvåg, platser byttes och jag hamnade på ännu en guldvåg. Jag förstod ganska snabbt att jag inte skulle få möjlighet att ligga där länge till och försökte spara krafter och slappna av medans jag hade chansen. Som jag trott kom ett ryck och jag krockade, for fram och tillbaka och hamnade bakom första-klungan(tre tjejer) andra klungan(4-5tjejer) och någon tjej som låg ensam.

Efter vändningen på 1000 meter när de andra saktade ner såg jag min chans att komma ikapp. Jag kämpade med våg efter våg tills jag var uppe på en 4-5plats. Där höll jag positionen och gjorde mitt bästa för att dra ikapp. Jag gick över mållinjen som fyra. Men på grund av en diskning slutade jag 3a och därmed med en världscupmedalj med hem från första världscupen!

Det har varit otroligt lärorikt att vara här, den känslan som är starkast just nu är: Jag vill mer!
Jag vill åka hem och träna och komma tillbaka och tävla i finalen på 1000 meter. Jag vill träna så jag kan slåss om första platserna på 5000.

Hur som helst, tack landslaget för att jag fick göra min debut här, det har varit otroligt lärorikt och inspirerande. Jag har fått mersmak! 

 

Rikstränare Bengt Bengtsson fotade under 5000. Här är en kanadensisk tjej, en nederländsk tjej och jag.

En fin prisutdelning (med håret på sniskan.) Andra plats: Österrike, första plats: sofia och så jag på en tredjeplat.