Jag har tävlat 6 maraton VM, tre som junior och nu även tre som senior. Alla mina seniorår har jag kört k2 med Emma och det är just det som gör att jag kan säga att 2012s maraton VM var mitt bästa hittills.
.
Jag och Emma hade tagit chansen att träna mycket ihop, lyckats få samma tänk och samma fighting-vilja och detta ledde till att vi genomförde vårt bästa lopp någonsin. Innan vi gick ut för att tävla sa Susanne till oss bägge ”Jag vill att ni kör tills det inte finns något kvar alls, och då, då kör ni lite till.” Detta var precis vad vi gjorde och det enda vi tänkte på.
Vi satte varje lyft, varje vändning, sprang fort, paddlade fort, hängde med i rycken och gjorde otroligt tappra försök. Vi slutade på en sjätteplats och det kändes som att vi hade vunnit; fatta känslan när vi faktiskt kommer att vinna!
Förutom många bra träningspass tillsammans så har jag lärt känna Emma på ett sätt som gjort att jag tror att vi kommer att umgås även utanför kanotsammanhang. Jag har förutom en riktigt bra träningskompis och tävlingspartner även fått mig en grym vän!
Detta VM var annorlunda mot Singapore, det var fler bra tjejer med och startfälten var riktigt starka. I k1an slutade jag på en 10e plats, inte alls vad jag hade förväntat mig. Men, att jag lyckades ladda om och köra ett bra k2 lopp gjorde att k1an nu i efterhand har lagt sig och jag är inte längre besviken.
Jag är taggad för 2013, world games, EM och VM!!
Ett stort tack till min familj, min klubb (Kajakklubben Eskimå), Susanne, mina sponsorer och mina vänner som ALLTID-oavsett stöttar mig!
Och Tack Emma för en fantastisk sommar!
Kul att Du börjat blogga igen!
Lev väl!
Birgitta
Vad bra att du tycker det
jag ska försöka att hålla det uppe!