Hur ställer sig Svenska Kanotförbundet till jämställd och rättvis idrott?

Förutom att uttagningskriterier är otydliga så har SKF ingen jämställdhetsplan att finna, inte heller i den senaste visionboarden som gjordes 2006 finns det något att läsa om mål för jämställd idrott/kanot.

Tidigare under sommaren tävlades sprint-SM. Under SM-veckan blev det en del uppståndelse eftersom att uttagningskriterierna ändrades på plats utan att vi aktiva blivit informerade om det. En del drabbades hårdare än andra. Alla tävlade om platser till sprint-VM, SM var den sista av tre uttagningar. De nya kriterierna som bestämdes under SM-veckan var följande; För att få åka på en olympisk distans Ska du ha kapacitet till final. För att få åka på en icke-olympisk distans Ska du ha kapacitet till medalj.

Ganska höga kriterier kan en tycka men jag resonerade att det är lika för alla, vilket också är anledningen till att jag inte har yttrat mig negativt kring detta tidigare. Jag själv blev trots två av tre vinster på 1000 och tre av tre på 5000 inte uttagen till VM (jo dagen efter min uteblivna uttagning fick jag höra att jag skulle få tävla k1 5000, jag tackade nej på grund av upplevelsen om avsaknad stöd från förbundskaptener samt att jag tyvärr(!) inte kunde låta bli att spekulera kring om anledningen till att jag inte blev uttagen var för att de ansåg att ”fel” person vunnit loppen). Detta år är jag är inte tillräckligt bra för att vinna en medalj på 1000 meter, varken i K1 eller i K2 och då accepterade jag utan vidare diskussion uttagningen.

Det som nu har kommit till min vetskap är tråkigt och gör att mitt hopp om jämställd kanot och rättvist paddlande helt fallerar, tydligen gör Svenska kanotförbundet skillnad på vilket kön man tillhör.

För ett par veckor sedan presenterades det officiella laget till VM i Duisburg, det finns som väntat ingen representant på damernas 1000 eller 5000. Inte heller på herrarnas 5000. MEN, det är en båt som får representera Sverige på K2 500m herrar. Jag vill inte på något sätt ta ifrån dessa individer sin plats, jag vill lyfta diskussionen. Kanske insåg SKF att kriterierna var lite väl hårda för att få tävla på en icke olympisk distans, eller så var det något annat som inte har tydliggjorts. Men, ska det inte gälla lika för alla, oavsett kön?

Jag vet mycket lite om den här K2-båtens kapacitet men jag vet att det är en oprövad båt på internationell bana. Jag vet att jag tillsammans med min K2 partner slutade på en 4:e plats på världscupen på K2 1000 (under den världscupen vi var med på, var startfältet mycket litet på K2 1000 men de som tog tredjeplatsen tog även tredjeplatsen på världscupen innan.)

Jag vet också att jag under mitt samtal med förbundskaptenerna i samband med att jag fick beskedet att jag inte skulle få tävla på VM fick bekräftat att det inte heller kommer att finnas några killar som kör K2 500 eller K1 5000 (de sa att båten ska ha kapacitet till medalj). Att vi har en representant på herrarnas K1 500 kan väl ingen ifrågasätta då uttagne vunnit VM guld på givna distansen.

Jag vet inte om det är för att denna besättning också ska tävla K2 1000 som kaptenerna tänker att ”när de ändå är på plats”. I sådana fall undrar jag var rättvisan och värdigheten i uttagningarna har tagit vägen?

Det är inte helt orimligt att följande spekuleras: Bara för att det inte redan fanns en tjej som de ansåg kunde/ville tävla 1000 eller 5000 representerad på en annan sträcka så går dessa platser tomma? För att ta med ännu en tjej eller två där ett lag på 7 killar och 5 tjejer är uttaget är inte tänkbart? Är det rimligt att en ska prestera nationellt på en annan sträcka för att få tävla på till exempel 1000m? Tyvärr är det precis det som verkar ha krävts.

Inför sprintVM anordnas det även ett läger. Till det här lägret har kaptenerna(?) beslutat att bjuda in några herrar (som inte är uttagna till VM-truppen) för satsning mot nästa år. Kontentan var 11 herrar och 5 damer på lägret(?). Finns det inga fler damer som inte blivit uttagna som är aktuella för nästa års satsning? Jo det finns det, flera stycken. Varför är inte dessa damer tillfrågade att vara med? Är det inte lika viktigt att stötta och ta fram fler bra kvinnliga kanotister som manliga?

Jag önskar att jag kunde säga att det här är första gången det är orättvisor, men det är det inte. Vi kan gå tillbaka år efter år och se att det majoriteten av alla gånger tas med fler killar än tjejer på såväl junior- som seniorsidan och oftast med motiveringen att ”det är ju fler killar som håller på, det är hårdare konkurrens” eller ”det är större startfält så de behöver inte göra lika ”bra” placeringar.” Men, är det inte bra placeringar vi vill ha oavsett hur stort startfältet är? Och vem avgör om det är ”hårdare” konkurrens på herrsidan än damsidan? Kan det vara så att damidrott inte uppmärksammas lika mycket och att det är därför bredden inte är lika stor? Tränar herrarna hårdare än damerna? Är det möjligt att tänka att damer och herrar tränar och lägger ner lika mycket tid och energi på sitt idrottande? Är en A-final plats mer värd om du är man än kvinna?

Två andra exempel är 2012 års U23 EM där det skickades två killar helt utan egenkostnad med muntlig motivering att de tog sig till final året innan (återigen vill jag påpeka att jag inte på något sätt riktar kritik mot någon aktiv). Det fanns två tjejer som också tagit sig till final året innan men trots detta åkte med full avgift. Även världscupen i Szeged detta år, i årets verksamhetsplan för senior och U23-landslaget finns det publicerade (kanot.com) uttagningskriterier och mål, bland annat ”..att få ett fungerande lag som har kapacitet att tävla på alla distanser på VM, EM, U23EM, U23VM” trots detta tävlades inte en enda icke olympisk distans (för tjejerna, killarna hade en representant på K1 500) under första världscupen i Szeged. De skickade tio killar och fyra tjejer med motivering att det inte fanns ekonomi nog. Hur kan det finnas ekonomi för 10 killar men endast 4 tjejer? Hur kan det finnas ekonomi till att en man kör en icke olympisk distans men inte en kvinna? Under den världscupen var kriterierna om medalj för att representera på en icke olympisk distans inte uttalade och därmed inte ett aktuellt argument.

Förutom skillnaden på män och kvinnor så gör SKF fortfarande skillnad på distanser. Under tävlingen i Jönköping 2013 lades ett K2 500 meters (för damerna) och K4 1000 (för herrarna) så tajt efter målgången på K1 5000 att majoriteten av eliten upplevde att de inte kunde köra K1 5000. Inte för att de inte ville, utan för att det fysiskt inte var särskilt optimalt. De som trots detta valde att köra fick tydligt höra att det inte var något positivt. Under världscupen i Szeged representerades dessa sträckor av individer som inte kört uttagningsloppet i Jönköping. Återigen, ska en individ behöva göra nationella resultat på en annan sträcka än den sträcka som individen vill tävla på internationellt? Och behöver en inte på icke olympiska distanser köra uttagningstävlingarna i Sverige för att få tävla på sträckorna internationellt?

Jag har fått svar om att det är olympiska distanser som drar in pengarna och att det därför inte går att skicka lika stora lag på icke olympiska distanser. Om det här tydligt hade informerats om och det hade gällt samma för herrar och damer så kanske min reaktion inte hade varit så stark. Men, läser jag i visionboarden som gjordes 2006 så står följande mening: ”Sluta med att ställa grenar mot varandra.” Om det här är målet från 2006, bör vi inte 2013 ha kommit lite längre? Bör vi inte ha kommit fram till en lösning ekonomiskt så att ni inte behöver nedprioritera icke olympiska distanser? Och bör ni inte 2013 ha en jämställdhetsplan? Måste det vara så svårt att ha rättvisa tydliga uttagningskriterier där kriterierna är samma oavsett om du är man eller kvinna, paddlar 500 eller 1000?

Enligt kanot.com är 72% av styrelsemedlemmarna män och av ansvariga för landslagen är 84% män. Till majoriteten av alla landslagsuppdrag skickas fler män än kvinnor.

Jag kan inte svara på varför mina kollegor paddlar men jag gör det för att jag tycker att det är kul, jag tävlar maraton, 5000 och 1000 för att det är det roligaste jag vet. Jag tycker att det är tråkigt att se orättvisor i kanotsverige, att se hur SKF gång på gång behandlar män och kvinnor olika, hur SKF trots sina egna visioner nedprioriterar sträckor. Det finns de män som alltid hellre kommer att vilja köra 500 och de kvinnor som alltid hellre vill köra 1000 trots att detta inte är olympiska distanser. Det är tråkigt att höra från förbundskaptener samt andra att de sträckor som jag tar på högsta allvar inte är viktiga. Kontentan, det jag satsar på är inte viktigt. OS är vart fjärde år, VM är varje. Är SKF ett olympiskt förbund? Eller är ni ett förbund som också satsar på bredd, icke olympiska distanser, EM och VM?

SKF, jag tror att det är på tiden att ni läser in er på detta:

På RFs hemsida kan en ganska enkelt hitta jämställdhetsmålen, här är några få:

Kvinnor och män har lika stort inflytande i beslutande och rådgivande organ. Det innebär att på alla beslutande och rådgivande nivåer bör kvinnor och män vara representerade med minst 40 procent.

Kunskap kring jämställdhet måste ges hög prioritet. Bara en jämställd idrott präglas fullt ut av de demokratiska värderingar som är idrottens.

Andelen kvinnliga och manliga tränare inom respektive idrott uppgår till minst 40 procent – inom barn- och ungdomsverksamheten på föreningsnivån, – vid riksidrottsgymnasierna (RIG) – vid nationellt godkända idrottsutbildningar (NIU) -vid SF:s landslagsverksamhet.

Diskrimineringslag (2008:567) 13 § Arbetsgivaren ska vart tredje år upprätta en plan för sitt jämställdhetsarbete. Planen ska innehålla en översikt över de åtgärder enligt 4-9 §§ som behövs på arbetsplatsen och en redogörelse för vilka av dessa åtgärder som arbetsgivaren avser att påbörja eller genomföra under de kommande åren.

 

Mvh Michaela Jonsson Lindblad

med stöd från: Anders Velin och KK Eskimå

Share →

5 Responses to Öppet brev till Svenska Kanotförbundet

  1. Danny Hallmén skriver:

    Hej!

    Vill inte kommentera några specifika händelser, det är upp till styrelsen eller ansvariga ledare att svara på.

    Men som ett litet tillägg:

    Vill jag delge att SKF har en från förra året reviderad värdegrund som allt arbete ska utgår från:
    http://www.kanot.com/webarchive/data_backadmin/forbundet/f%C3%B6r%20v%C3%A5ra%20medlemmar/Dokumentbank/V%C3%A4rdegrund%202012.doc

    Du kan även i SKF’s stadgar finna en text om att förbundet och föreningar ska i den mån det går verka för en jämställdhet i fördelning av styrelse, tränar och kommittéarbete.

    Därefter så är SKF som specialidrottsförbund, direkta medlemmar hos RF och är därför skyldiga att följa RF’s stadgar och riktlinjer. SKF är t.ex. med på Idrottsstämman, där t.ex. jämställdhetsmålen bestäms. SKF är även med och beslutar i frågan, som alla andra förbund kopplade till RF.

    Målen är alltså inte RF’s egna, utan allas förbunds.

    Även ”Idrotten Vill” som är idrottsrörelsens (bestämd på idrottsstan) idéprogram tar upp jämställdhet.

    Det jag vill förmedla är att det inte saknas stadgar, handlingsplaner eller mål kopplat till jämställdhet. De finns där.

    Sedan vill jag även poängtera att Jämställdhetsmålen är riktade mot idrottsstämman 2017.

    P.s Fortsätt kämpa!

    Mvh

    Danny Hallmén

  2. Monika Thormann skriver:

    Tänk att kanotsporten fortfarande är av män för män. Det verkar som om ingenting har ändrats sedan 70-talet.

  3. Tussi Lovén skriver:

    Vi måste alla höja våra röster som du gjort Michaela. Jag tror vi börjar bli fler som gör det. Hur högt lyfte SKF de svenska veterandamernas VM-medaljer förra året ??? Faktiskt inte alls !!!

  4. Anders Velin skriver:

    Bra Michaela, kanske får de sig en funderare, fast jag är tyvärr tveksam?! Danny det du skriver hjälper ju inte, så här har det varit i över 10 år inom Svenska kanotförbundet säkert ännu längre (men det har jag ingen koll på). Varför tror ni det finns så få tjejer som kommer så långt som exempelvis Michaela, jo för att ni inom förbundet inte tänker på detta alls. Ta detta till er och jobba med frågorna. Go Michaela!

  5. Nils Johansson skriver:

    Michaela (och Anders)!

    Eftersom brevet är rubricerat som ett öppet brev till Svenska Kanotförbundet så förväntas enligt praxis ett öppet svar från SKF och i egenskap av ordförande ger jag dig ett svar på brevet.

    Ditt brev indikerar en brist inom SKF gällande vårt arbete med jämställdhet. Vi tycker det är högst olyckligt att tolka/uppfatta situationen som du har personligen med att vi inom SKF inte respekterar den jämställdhetsplan (direktiv) RF upprättat och som gäller samtliga specialförbund inom RF. Jag anser personligen att det inte i något avseende speglar händelseförloppet. Den situation som beskrivs i ditt brev gällande uttagningarna till årets VM, och de uttagningsregler du anser inte tillämpats helt konsekvent ska inte kopplas till en diskussion om jämställdhet inom Svensk Kanotsport. Därför väljer jag att svara på ditt inlägg i 2 delar, uttagningarna till VM och arbetet med jämställdhet inom Svensk Kanotsport.
    Om vi börjar med uttagningarna till VM, och kopplingarna till icke Olympiska grenar som tex 500 m herrar, 1000 m damer och 5000 m. Det finns absolut ingen strategi från SKF:s sida att på sprintsidan eliminera satsningar på distanser som inte finns på OS-programmet. Tvärtom vill jag påstå, från Styrelsen vill vi verkligen stimulera samtliga distanser då vi är väl medvetna om att de annars blir svårt att motivera Er aktiva till den satsning som erfordras. Jag har svårt att bemöta enskilda uttalande från ledare gällande vilka grenar som är viktiga eller ej? Däremot tror jag att vi alla bör vara medvetna om att eftersom SKF är beroende av det stöd som till stor del kommer från SOK, sätter en viss press på våra ledare att prestera på just OS-distanserna. Det blir helt klart ett visst fokus på OS-distanserna, eftersom vi måste visa resultat på dessa för att få det stöd och resurser som SOK erbjuder. Detta kan säkert emellanåt uppfattas som det du indikerar, men vi anser inte några distanser eller grenar som mindre viktiga. Om uttagningsreglerna är otydliga eller inkonsekvent hanterade så måste vi absolut korrigera detta inför 2014. Vår målsättning är att utvärdera verksamheten 2013, och ändra det som inte varit bra inför 2014. Jag vill egentligen inte gå in i en detaljdiskussion om din specifika situation, det tror jag vi gör på ett bättre sätt i ett personligt möte med berörda parter. Däremot kan jag bara konstatera att vi har försökt att korrigera de otydligheter som funnits i efterhand, och att dessa försök har inte varit helt lyckosamma är väl tämligen uppenbart (annars hade du sannolikt inte skrivit detta brev). Vi själva har kommit till stutsatsen att det i hög grad handlar om bristande kommunikation, vilket vi givetvis måste ta till oss och förbättra inför kommande säsong. I ditt brev finns ett antal exempel på tävlingar och uttagningar som du vill relatera till att SKF:s brist på jämställdhet, vilket inte blir objektivt då det finns förklaringar till varje enskilt beslut. Ingen av dessa beslut bottnar i att vi motarbetar damerna inom kanotsporten. Jag har på det hela taget svårt att koppla uttagningen till VM mot brister i Jämställdhetsarbetet inom SKF. Vi ska ha tydliga uttagningsregler, det är alla överens om. Det blir lätt diskussioner om de sista platserna i VM- och OS-uttagningar vilket det varit historiskt och kommer så säkerligen bli i framtiden också. Det är även viktigt att komma ihåg att vilka kriterier vi än har så är det i slutänden i alla fall en bedömning som måste göras. Det finns inga helt rättvisa uttagningar, vilket vi kommer att få leva med fortsättningsvis också. Men låt oss ta diskussion om vad vi kan göra bättre nästa år, så ska vi försöka se till att bli bättre på dessa punkter nästa år.

    För att övergripande beröra dina inlägg gällande arbetet med jämställdhet inom Svenska Kanotförbundet så håller jag med om att det är för få kvinnliga ledare inom Svenska Kanotförbundet och Svensk Kanotsport som helhet. Vi har under de åren jag suttit i SKF:s styrelse, verkligen försökt hitta kvinnor som vill kandidera till styrelsen inför varje årsmöte. De flesta tillfrågade avböjer, med hänvisning till att det prioriterar annat i tillvaron. Jag tror inte att lösningen sitter i sofistikerade jämställdhetsplaner, utan grunden ligger i hur vi lyckas att engagera de kvinnliga kanotister som finns uti klubbarna till att fortsätta som ledare när de avslutar sin aktiva karriär. Vi har ändå lyckats rätt bra och vår målsättning är att få in fler så vi når RF.s mål. Så sent som förgående verksamhets år hade SKF en kvinnlig ordförande, som dessvärre valde att avsluta sitt uppdrag redan efter ett år. I mångt och mycket är det en attityd fråga inom klubbar och på regional nivå för att inte skrämma bort tjejerna från att engagera sig som ledare i klubbarna till att börja med. Det krävs en förändring på klubb- och regionalnivå för att de ska ge resultat och generera aspiranter till Styrelse och övriga ledande poster. Jag tror att den här frågan inte är annorlunda än vad den är inom Svenskt Näringsliv i övrigt, det är en generationsfråga och det saknas kvinnliga nätverk inom kanotsporten på ledarnivå som stöttar och främjar rekrytering unga nya kvinnliga ledare. Jag skulle välkomna ett projekt inom Kanotförbundet med syfte att få fram fler kvinnliga ledare, men det behövs individuella initiativ för att detta ska komma till stånd.

    Jag är öppen för en fortsatt dialog i ovanstående frågor, men dock inte via sociala medier. Jag tror på att samtala, ändra sådant som varit felaktigt inför 2014 men framför allt hitta ett samarbete på bred front som leder utvecklingen av Svensk Kanotsport framåt.

    Nils Johansson
    Ordförande i Svenska Kanotförbundet

Lämna ett svar till Danny Hallmén Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

%d bloggare gillar detta: