Idag är det måndag och om 75minuter åker jag mot Zagreb tillsammans med min tränare, chauffören, Rasmus och Björn.
Återigen har körtelfebern slagit till, men vad hade jag att vänta efter det väldigt hårda loppet under lördagen.
Här i Rom är jag mycket nöjd med resultatet, framförallt efter de förutsättningar som fanns.
Kl 12.15 på lördag gick starten.
Jag gjorde ett mycket tappert och hårt försök att hänga på 1an och 2an (första klungan), jag var snabb i starten och det gick, i 2,5km. Hade jag bara orkat 1km till, dvs in genom lyftet och 300m ut så hade jag vart med. Men jag tappade, orken fanns inte helt och jag vet att jag behöver träna.
Hur som helst låg jag själv och krafterna kändes nästan som bortblåsta. Ligger man själv blir man (oftast) ifattkörd av andraklungan( det säger sig självt då de kan hjälpas åt att dra.) Efter lyftet var det jag, två engelskor och en danska som körde. Tyvärr var inte alla lika sugna på att hjälpas åt att dra i klungan och jag fick göra mycket jobb för att vi inte skulle bli ifattkörda av tredjeklungan. Ensam är dock inte särskilt stark och efter 3 lyft kom ytterligare 3 båtar. Det här gjorde i och för sig inte mig någonting och jag såg till att göra riktigt bra lyft och sista tre varven var det jag, en engelska och en danska.
Återigen fick jag dra mycket, inför sista lyftet valde dock engelskan som knappt dragit en meter att dra, jag låg på insidan och sattes i motorbåtar, träd och vattenbryn så det skrek om det. Jag visste hur hon skulle gå in på lyftbryggan så istället för att bråka gick jag bakom och paddlade bara förbi dem två längst fram på bryggan=jag kom upp först (in sist, upp först är bra taktik) och fick ett kanonlyft.
Jag sprang på och i isättet var det jag och danskan som kom iväg.
Efter sista lyftet var det bara 1500m kvar till mål. Jag lät danskan dra lite, till vändningen. Efter vändningen gick jag på hårt, jag behöver en lång spurt.
Sista 200m vart det ordentlig spurtfight men jag tänkte att så mycket som jag har dragit finns det inte en chans i världen att jag låter bronsmedaljen gå till någon annan än mig själv.
Jag vet att jag behöver få tränat mera, då kan jag hänga på den höga farten som 1an och 2an höll första 3km, jag var snabb i starten och gjorde väldigt bra och taktiska lyft, det är jag mycket nöjd över.
Nu är det dags för körtelfebern att försvinna tycker jag så jag kan ladda om och köra järnet även nästa helg i Zagreb tillsammans med resten av U23 tjejerna.
Utöver min egna prestation måste jag säga att det har varit fantastiskt roligt att vara här och se dessa duktiga juniorer köra järnet.
K2 killarna inspirerade mig, en sån fightingspirit, vilja och ork. Wao!
Grattis till Cajsa (junior k1), Jessica och Annie (junior k2) och Emil och Emil (junior k2) som samtliga vann varsitt världscupbrons.
Glad midsommar!
