Svar från SKF ordförande:
(i nästa stycke finner intresserad mitt bemötande)
Michaela (och Anders)!
Eftersom brevet är rubricerat som ett öppet brev till Svenska Kanotförbundet så förväntas enligt praxis ett öppet svar från SKF och i egenskap av ordförande ger jag dig ett svar på brevet.
Ditt brev indikerar en brist inom SKF gällande vårt arbete med jämställdhet. Vi tycker det är högst olyckligt att tolka/uppfatta situationen som du har personligen med att vi inom SKF inte respekterar den jämställdhetsplan (direktiv) RF upprättat och som gäller samtliga specialförbund inom RF. Jag anser personligen att det inte i något avseende speglar händelseförloppet. Den situation som beskrivs i ditt brev gällande uttagningarna till årets VM, och de uttagningsregler du anser inte tillämpats helt konsekvent ska inte kopplas till en diskussion om jämställdhet inom Svensk Kanotsport. Därför väljer jag att svara på ditt inlägg i 2 delar, uttagningarna till VM och arbetet med jämställdhet inom Svensk Kanotsport.
Om vi börjar med uttagningarna till VM, och kopplingarna till icke Olympiska grenar som tex 500 m herrar, 1000 m damer och 5000 m. Det finns absolut ingen strategi från SKF:s sida att på sprintsidan eliminera satsningar på distanser som inte finns på OS-programmet. Tvärtom vill jag påstå, från Styrelsen vill vi verkligen stimulera samtliga distanser då vi är väl medvetna om att de annars blir svårt att motivera Er aktiva till den satsning som erfordras. Jag har svårt att bemöta enskilda uttalande från ledare gällande vilka grenar som är viktiga eller ej? Däremot tror jag att vi alla bör vara medvetna om att eftersom SKF är beroende av det stöd som till stor del kommer från SOK, sätter en viss press på våra ledare att prestera på just OS-distanserna. Det blir helt klart ett visst fokus på OS-distanserna, eftersom vi måste visa resultat på dessa för att få det stöd och resurser som SOK erbjuder. Detta kan säkert emellanåt uppfattas som det du indikerar, men vi anser inte några distanser eller grenar som mindre viktiga. Om uttagningsreglerna är otydliga eller inkonsekvent hanterade så måste vi absolut korrigera detta inför 2014. Vår målsättning är att utvärdera verksamheten 2013, och ändra det som inte varit bra inför 2014. Jag vill egentligen inte gå in i en detaljdiskussion om din specifika situation, det tror jag vi gör på ett bättre sätt i ett personligt möte med berörda parter. Däremot kan jag bara konstatera att vi har försökt att korrigera de otydligheter som funnits i efterhand, och att dessa försök har inte varit helt lyckosamma är väl tämligen uppenbart (annars hade du sannolikt inte skrivit detta brev). Vi själva har kommit till stutsatsen att det i hög grad handlar om bristande kommunikation, vilket vi givetvis måste ta till oss och förbättra inför kommande säsong. I ditt brev finns ett antal exempel på tävlingar och uttagningar som du vill relatera till att SKF:s brist på jämställdhet, vilket inte blir objektivt då det finns förklaringar till varje enskilt beslut. Ingen av dessa beslut bottnar i att vi motarbetar damerna inom kanotsporten. Jag har på det hela taget svårt att koppla uttagningen till VM mot brister i Jämställdhetsarbetet inom SKF. Vi ska ha tydliga uttagningsregler, det är alla överens om. Det blir lätt diskussioner om de sista platserna i VM- och OS-uttagningar vilket det varit historiskt och kommer så säkerligen bli i framtiden också. Det är även viktigt att komma ihåg att vilka kriterier vi än har så är det i slutänden i alla fall en bedömning som måste göras. Det finns inga helt rättvisa uttagningar, vilket vi kommer att få leva med fortsättningsvis också. Men låt oss ta diskussion om vad vi kan göra bättre nästa år, så ska vi försöka se till att bli bättre på dessa punkter nästa år.
För att övergripande beröra dina inlägg gällande arbetet med jämställdhet inom Svenska Kanotförbundet så håller jag med om att det är för få kvinnliga ledare inom Svenska Kanotförbundet och Svensk Kanotsport som helhet. Vi har under de åren jag suttit i SKF:s styrelse, verkligen försökt hitta kvinnor som vill kandidera till styrelsen inför varje årsmöte. De flesta tillfrågade avböjer, med hänvisning till att det prioriterar annat i tillvaron. Jag tror inte att lösningen sitter i sofistikerade jämställdhetsplaner, utan grunden ligger i hur vi lyckas att engagera de kvinnliga kanotister som finns uti klubbarna till att fortsätta som ledare när de avslutar sin aktiva karriär. Vi har ändå lyckats rätt bra och vår målsättning är att få in fler så vi når RF.s mål. Så sent som förgående verksamhets år hade SKF en kvinnlig ordförande, som dessvärre valde att avsluta sitt uppdrag redan efter ett år. I mångt och mycket är det en attityd fråga inom klubbar och på regional nivå för att inte skrämma bort tjejerna från att engagera sig som ledare i klubbarna till att börja med. Det krävs en förändring på klubb- och regionalnivå för att de ska ge resultat och generera aspiranter till Styrelse och övriga ledande poster. Jag tror att den här frågan inte är annorlunda än vad den är inom Svenskt Näringsliv i övrigt, det är en generationsfråga och det saknas kvinnliga nätverk inom kanotsporten på ledarnivå som stöttar och främjar rekrytering unga nya kvinnliga ledare. Jag skulle välkomna ett projekt inom Kanotförbundet med syfte att få fram fler kvinnliga ledare, men det behövs individuella initiativ för att detta ska komma till stånd.
Jag är öppen för en fortsatt dialog i ovanstående frågor, men dock inte via sociala medier. Jag tror på att samtala, ändra sådant som varit felaktigt inför 2014 men framför allt hitta ett samarbete på bred front som leder utvecklingen av Svensk Kanotsport framåt.
Nils Johansson
Ordförande i Svenska Kanotförbundet
Jag bemöter:
Hej.
Jag respekterar att du/ni inte vill fortsätta denna diskussion över sociala medier, men jag vill ändå som en avslutande kommentar förtydliga det jag inte riktigt nått fram med. Frågan handlar inte om Min enskilda situation och jag tycker mig haft och har en god kommunikation med förbunds-kaptenerna. Dessutom tycker jag det är viktigt att en sådan här debatt kan hållas öppen, vilket den nu är.
Det är tråkigt att SKF väljer att inte bemöta de givna situationerna eftersom att jag anser att det ligger i allmänt intresse att förstå varför exempelvis fler herrar får åka på träningsläger. Kort ex-empel, till VM lägret var det 13 killar välkomna (7 ska tävla på VM och till OS finns det 10 platser.) Varför inte också bjuda in ett antal damer förutom den starka dam-VM trupp som finns? Vore inte drömmen att ha så många killar och tjejer att välja på till OS 2016 att vi kan ha 10 killar och 8 tjejer representerade?
Jag förstår det ekonomiska när det kommer till olympiska och icke olympiska distanser. Skillnaden är väl att jag inte tycker att skälen är acceptabla, särskilt när det inte är lika för alla. Hur kan vi ändra det här?
Angående få kvinnor på ledande poster i SKF. Även om det är som du skriver inom näringsliv i övrigt är det tråkigt om SKF och vi alla nöjer oss med det som ursäkt. Jag tror också att arbetet behöver ske på klubb klubb- och regionalnivå men jag vill gärna se att SKF jobbar med att vara en god förebild för mindre klubbar. Det är även viktigt att ställa sig frågan; Varför är inte fler kvinnor intresserade av att inneha högre poster? Och varför har vi inte lika många aktiva kvinnor som män? Jag ser fram mot ett personligt möte med dig (efter att min säsong är slut) för att gemensamt diskutera problematiken och lösningar kring detta.
Mvh Michaela Jonsson Lindblad
