Hej!
Idag hade jag tänkt att uppdatera er om helgens första uttagningstävling, att mitt tusenmeters lopp kändes bra men att ledningen inte tyckte att det var tillräckligt bra. Jag hade tänkt att analysera mina tankar om SKF. Idag stannar analysen där.
Sen hade jag också utförligt tänkt berätta hur fantastiskt kul det var att springa blodomloppet igår. Vi var fem starka som stolt sprang I våra Eskimålinnen. Jag sprang 10km på 46:31 och gick I mål som 41 av 350 tjejer. Cissi, Lina, Hampus och Morten pressade sina tider till bättre än någonsin.
Men idag klockan 12:10 ringde telefonen, det var mamma och pappa. Pappa har fått cancer.
Målet, fokuset och energin riktas till pappa. Positiviteten ska ta plats. Vi tar varandras händer. Vi är en stark hexagon. Jag delar min styrka med pappa och familjen. Vi ska fortsätta att uppleva livets vackraste sidor tillsammans. Det här är en jävlig omväg. Vi ska klara det.
