Jag läste ett bra inlägg om uppmärksamhet och kände att jag vill dela med mig lite av detta. Jag kopierade en del som jag nu klistrar in här nedan.
Vad vill jag säga med det här?
Jag vet inte. Bestäm själv.
Därför gör det mig så himla ledsen att nu även i ”vuxen” ålder, stöta på kommentarer från personer i min omgivning som bittert muttrar om att jag ”bara vill få uppmärksamhet” eller ”synas”.
Varje jävla gång har jag lust att ställa mig upp och slå ut med armarna och vråla högt och tydligt att:
– JA! DET VILL JAG! OCH DET VILL DU OCKSÅ! DET ÄR JU DÄRFÖR DU BLIR SUR OCH MÅSTE BERÄTTA DETTA FÖR MIG GÅNG PÅ GÅNG PÅ GÅNG. EN IDÉ KAN JU VARA ATT DU HÄNGER PÅ OCH HAR ROLIGT ELLER ATT DU KANSKE SJÄLV VÄLJER ATT DRA ETT LITET SKOJSIGT SKÄMT OM DU NU SKA SURA ÖVER ATT NÅGON ANNAN GÖRT?!??!?!
Visst kan jag hålla med om att det är otroligt påfrestande och krävande med människor som har ett ständigt ouppfyllt bekräftelsebehov tickandes i kroppen. Men när det handlar om att man på shysta sätt ofta får mycket uppmärksamhet av andra och väljer att ta denna och tycka om det ska man aldrig skämmas eller känna sig dålig.”
